Klistra in detta lilla javascript i bokmärkets adressfält:

javascript:void(location.href=''+location.href+'?vw=full&tab3=marc')

One small step for me. One giant leap for mankind!

Det orealistiska i föreställningen om det totala systemet är inte teknikens operationalitet utan den att en social organisation som medger total kontroll skulle vara önskvärd eller ens möjlig att åstadkomma.

Det kan vara viktigt att ha i bakhuvudet när man försöker navigera i en ganska komplicerad verklighet.

Att valet föll på OCLC kom, tror jag, som en överraskning för många. Förhandstipset var snarare ExLibris. Betraktar man OCLC som systemleverantör känns det däremot inte som något konstigt val. Det är inte oväntat att, som man kan läsa hos BIBSYS, det var mellan ExLibris och OCLC valet stod. Jag tvivlar inte på att man gjort noggranna utvärderingar av båda leverantörerna. Jag förutsätter också att BIBSYS-biblioteken är medvetna om de diskussioner som förts kring OCLC:s WorldCat Record Use Policy. (ExLibris är dessutom inte exemplariska vad gäller öppet data de heller…)

ExLibris ”Unified Resource Management” och OCLC:s ”Web-scale Management Services” är på pappret snarlika lösningar. Det verkar också som att det är dessa två ramverk som kommit att definiera själva begreppet ”nästa generations bibliotekssystem”. BIBSYS val av OCLC som leverantör är, åtminstone just nu, klart intressantare än vad valet av ExLibris hade varit. Om det är rätt val eller inte får framtiden utvisa. Jag önskar BIBSYS lycka till och ser fram emot att prata mer med dem om framtiden så fort semestern är över.

Jag ifrågasätter alltså inte BIBSYS val av OCLC som systemleverantör.* Istället vill jag spinna vidare på de frågor Daniel ställer i slutet av sin sammanfattning:

OCLC må vara biblioteksvärldens motsvarighet till Borgerna, men när man väl är med i kollektivet så slutar man göra motstånd. Kan ”the hive mind” förändras inifrån och är det sant att ”Resistance is futile”?!

Jag vet inte vem som först gjorde liknelsen mellan OCLC och Borgerna i Star Trek. Det första omnämnandet hittar jag i Daniels redogörelse för KB och OCLCs ”networking event” från februari 2009. Jag är däremot ganska säker på att både jag och Daniel använt liknelsen tidigare än så. Säkert någon annan också – som framgår av wikipedia har Borgerna blivit ”…a symbol in popular culture for any juggernaut against which ’resistance is futile’.” Både Borgerna och OCLC marknadsför sig själva genom att betona ”the collective” och förefaller växa genom assimilering. Borg-kollektivet består av drönare utan individualitet och egen vilja. OCLCs medlemmar underkastar sig också någon form av kollektiv vilja manifesterad genom ”member councils” och ”shared values”. OCLC lyfter gärna fram det stora antalet medlemsbibliotek och den ständigt växande mängden poster i WorldCat som om detta i sig är argument för att gå med, som om OCLC i sig var ekvivalent med ”det globala bibliotekssamarbetet”.

OCLC bygger också upp relationerna till bibliotek på medlemskap. I sig inget märkligt om man pratar om ett lokalt konsortiesamarbete, men lite udda när man kombinerar det med ganska aggressiv marknadsföring. För att skydda sin marknadsposition försöker OCLC skydda ”the long-term viability and utility of WorldCat” genom en policy som motverkar konkurrens. Samtidigt är man medveten om att bibliotek behöver samarbeta, om att intressanta saker händer även utanför OCLC och om att bibliotek behöver relatera till dessa saker. Lösningen på det dilemmat blir att växa genom assimilering. (Daniel fnissar i sin beskrivning av KBs och OCLCs networking event över tanken på att KB skulle arrangera ett ”ExLibris networking event” eller ett ”Axiell networking event”. Det är definitivt en lustig tanke, men inte hälften så skrattretande som tanken på att Elsevier skulle föra in en avtalsklausul om att bibliotek skulle förväntas ”support the long-term viability and utility of ScienceDirect”. )

Så för att återgå till Daniels undran – kan ”the hive mind” förändras inifrån och är det sant att motstånd är meningslöst? Vad gäller OCLC kan man kanske omformulera detta i två frågor:

1. Hur stora möjligheter har ett enskild bibliotek att utvecklas inom OCLC-kollektivet?
2. Är det över huvud taget möjligt för ett bibliotek att stå utanför OCLC?

Om OCLC verkligen är Borger är svaret på båda frågorna “nej”. För Borger är det inte möjligt att stå utanför kollektivet och kollektivet är som starkast när varje individ är en manifestation av den kollektiva viljan. Eftersom Borgerna helt och hållet lever på att utvecklas genom att assimilera omvärlden, är detta också ett fundamentalt problem. När det inte längre finns någon omvärld att assimilera upphör Borgernas handlingskraft och, föreställer jag mig, en oändlig tid av historielöst drönande infinner sig. (Förutsatt att inte någon glitch i programmeringen splittrar kollektivet i två eller flera fraktioner som därefter försöker assimilera varandra…)

För en biblioteksorganisation bör frågan snarare vara hur man maximerar de egna möjligheterna att utvecklas. Får man detta inom eller utanför OCLC? Om svaret på fråga två är ”nej, det är inte möjligt att stå utanför OCLC” blir den givna målet för enskilda bibliotek att utarbeta strategier för att öka sin handlingsmöjlighet inom OCLC-kollektivet.** Även OCLC blir beroende av detta. OCLC blir inte starkare än summan av medlemsbibliotekens styrka – antalet bibliotek är irrelevant om biblioteken själva är irrelevanta. Och om OCLC som organisation drivs av viljan att växa, om själva syftet med organisationen är att assimilera alla, så kommer uppnåendet av det målet (att WorldCat blir WorldCat “på riktigt”) att medföra att alla incitament för att vidareutveckla WorldCat försvinner. Det finns ju inte längre någon anledning att utvecklas. Alla är assimilerade. Allt motstånd är övervunnet.

För enskilda bibliotek, även inom OCLC-kollektivet, är alltså ett positivt svar på fråga ett ganska kraftigt knutet till ett positivt svar på fråga två. Vilket alltså även gäller OCLC. Kollektivets styrka gynnas av att det är möjligt att stå utanför kollektivet. Att det finns andra organisationer än OCLC. Att det är möjligt att välja andra vägar. För det globala bibliotekssamarbetet bör det alltså vara av högsta prioritet att även långsiktigt göra det möjligt att stå utanför OCLC. Vilket också på lång sikt skulle gynna OCLC. Bibliotek är nämligen inte drönare, och bör därför varken behandlas eller betraktas som sådana!

* Jag ifrågasätter däremot själva ramverket, dvs både ExLibris och OCLC:s beskrivningar av vad som utgör ”nästa generations bibliotekssystem”. Men det kräver en eller flera längre utläggningar som jag inte har plats för just nu.

** Detta förutsätter förstås att man över huvud taget är intresserad av något sådant som utveckling och individuell handlingsfrihet. Fantasyförfattaren China Miéville använder i Kraken ett psykoanalytiskt inspirerat begrepp för att beskriva människor som hellre är verktyg än människor: Objektavund. ”If you were deep in self-hate but stained with ego enough that you needed your death-drive diluted, eager for muteness and quiet, your object-envy strong but not untouched by angst…” (s. 237)

via On the library / from a working library.

The Cave described in Platos Republic must be understood as a political space – a space for politics, a space to be human. How is this space constituted? (Can this be understood from Havelock and/or Jaynes?) How is this space made persistent enough to permit the existance of humanity? Can the political exist outside of the state? Inside the state? What is the relation to the animal (as anima, vital force, etc)? Persistance must be animal rather than political.

(This was what my second thought after reading this strange and funny post. My first thought was about the strangeness of equating Mac-users with authors, which made me laugh and really disturbed me at the same time.)

RDA does not define “record” in it’s glossary (pdf). My Dictionary of Information & Library Management defines “records” as “documents which gives information”. This fits nicely with my belief that if we are to move library catalogues from the “web of documents” to the “web of data” we need to abandon a “record centric” view of the library catalog. Records no longer work.

A Heideggerian impression: Records become visible when they no longer function.

This makes me wonder when “The Freedom of Linking” will be recognized as a Human Right together with the freedom of thought, opinion, expression, conscience etc. If we take the internet seriously (and we do, don’t we?), we need to understand that linking is just as fundamental to human existance as thinking is. Linking is what makes us become parts of the world.

Question #1: Does this constitute a shift, or is this ‘business as usual’ in the noosphere?

Question #2: What are the relations between permanence, persitence and change?

Persistence is a social phenomenon, not a technological or theological one. Permanence is theological.
Persistence must be defined in relation to time. Permanence is outside time (out of time?).